Hjärntrötthet: Ska man förklara vad kronisk hjärntrötthet är för någon utomstående kan man förvänta sig att det kommer bli missförstånd och ibland ett inte så respektfullt bemötande. Anhöriga har en gång sett dig som frisk och får därför svårt att acceptera att du helt plötsligt inte orkar nånting, att du drar dig undan och gömmer dig i ett mörkt tyst rum. Man framstår som osocial men det är inte det som det handlar om. Folk börjar ta för givet att man inte vill vara med, trots att så inte är fallet. Vid en hjärnskada är det extremt vanligt att man drabbas av fatigue. Detta eftersom hjärnans filtersystem skadas och får svårt att sortera intryck. Lampor, skärmar och ljus upplevs som mycket starkare och starkt ljus = starkt intryck, vilket hjärnan inte längre kan hantera. (Tips: lågenergilampor och appar som den här.) Även ljud kan förvärra hjärntrötthet. (Klicka här och tryck i Kronisk hjärntrötthet om du vill läsa mer om just ljud-fatigue.) Move&Walk: En annan osynlig funktionsnedsättning som drabbar många med stroke är neglekt. Även det är väldigt svårt för utomstående att förstå. Respekt för neglekt ska man väl inte egentligen ha eftersom det kan förstärka problemen. Men man ska absolut ha respekt för individen som har neglekt, eftersom det inte är ett medvetet val. Ofta framstår man som trög, klumpig och tafatt vilket frustrerar anhöriga. Varför ser hon inte att kläderna sitter helt snett?? Herregud vad skämmigt att hon inte torkar bort matresterna från mungipan! Ungefär så kan det låta, om inte ännu värre. Man äter bara mat ifrån halva tallriken, man borstar bara håret på halva huvudet etc; eftersom man upplever halva kroppen (den friska sidan) som hela kroppen. Jag hade väldigt mycket neglekt 2007-2013 tills jag hamnade hos Move&Walk. Och varför det blev bättre först då var tack vare KP och personalens mindset. De bemötte mig som en helhet, en hel människa, och behandlade inte bara min hand eller mitt ben. Hos Move&Walk tränar man hela kroppen, frisk och sjuk sida. Och i sin tur gjorde det mig uppmärksammad om en kroppshalva jag inte var medveten om. För det du inte ser eller känner och som inte längre går på automatik hamnar självklart på efterkälken. Det är då symmetri kommer in i bilden. Hur tränar man då symmetri inom KP? Allt ifrån att du gör samma rörelse med båda armarna, båda benen. Du ser till att alltid sitta med båda fötterna i golvet parallellt med höftled och knäled, 90 graders vinkel. Du har alltid båda armarna i samma höjd. Har du dålig motorik i din förlamade hand och äter mat med din friska hand ska du åtminstone se till att även vänsterhanden ligger uppe på bordet och absolut inte i knät så som sjukvården lär oss i början. Magin bakom KP hos Move&Walk går ut på repetitioner och tempo. Allt ifrån balans, bålstyrka, motorik och automatisk korrigering. Det sistnämnda är absolut viktigast. Man kan göra mycket i passivt läge men det svåra är att med egen kraft utföra en rörelse, och när man korrigerar sin egna rörelse tillräckligt ofta byggs nya banor mellan hjärna och muskel och till slut sker det automatiskt. Min metafor för symmetri: Se din kropp som en marionettdocka. Drar du i en tråd höjs ena sidan och den andra viker sig. Drar du i båda trådarna så är axlarna horisontella. Du vill alltid sträva efter att axlarna är horisontella, att den ena inte hänger längre ner. (öva, öva, öva!) Borstar du tänderna med höger hand medan vänster arm bara hänger? Se till att åtminstone lyfta vänster arm så att armbågen är i samma höjd som högern. Social fobi: Vid social fobi så är det en annan problematik i hjärnan kan man säga, och det handlar om de automatiska tankar man undermedvetet skapat. En automatisk tanke = en negativ tanke som kretsar inombords 1000 gånger utan att du ens är medveten om det, och den blir därför en absolut sanning för dig. Tanken "jag är ful" / "jag är tråkig" blir verklighetstrogna, men de bygger på tolkningar du gjort om situationer + minnen av liknande situationer. Det är en utmaning att kunna registrera vilka tankar som är automatiska tankar och vilka som är ens egna. Först måste man veta vilka grundantaganden man har. T.ex: "jag tycker att jag är ful och därför tycker nog andra att jag är ful." eller "en gång suckade en person när jag pratade och det betyder nog att jag är tråkig när jag pratar." Om du har ett visst antagande så är det klart att dina tankar och beteende påverkas av detta. Det blir som en ond cirkel. Läs mer om fobin och hjärnans alarmsystem här. |
Bloggarkiv
December 2019
|